Att börja på 100% & öka!

För snart 2 veckor sedan var Ammo och jag på IPOkurs för Michael Warburg tillsammans med Elise och Kokos.
Ammo hann bara gå in i hallen och se Michael i sina figurantkläder och så visste han vad som skulle hända (rätt sjukt eg, han har inte fått köra bitarbete alls sen i somras) så han började liksom på 100% direkt. Problemet med det är att han inte stannar på 100% utan han fortsätter sedan öka driften i oändlighet typ – tills han fysiskt inte kan mer. Kul om man har styr på det, inte lika roligt om man inte har det.;)
All form av lydnad och relation mellan Ammo och mig försvann när han satt tänderna i den där bitkudden och istället var han en tasmansk djävul.
Han skulle iaf inte släppa den där kudden, det hade han bestämt sig för – den saken var säker. Han låg även högt i frustration, men de här sakerna verkar vi ha en plan för nu för att arbeta bort nästa gång. Får se om det hjälper bara!
16402999_10155014277267386_3190314624977644136_o

Kul hade vi iaf, och det verkade även Kokos & Elise ha – även om Kokos första passet såg helt förvirrad ut av hela grejen. Hallens hade i hennes ögon ett lite skumt underlag och hon hade mer sjå att undersöka det än att lägga tid på att jaga kamptrasa. Ju längre helgen gick desto mer tänd på grejen blev dock Kokos – och sista passet på söndagen blev hon supertaggad och var helt med på vad som hände. SÅ kul att se! I mars är det dags igen 🙂

(Alla bilder är fotade av Anna Rexlinger. )

16403210_10155014277307386_6154738375590006854_o16422962_10155014277107386_9135584359066236207_o16463571_10155014277042386_8049363115063816316_o

MyDog 2017

Så var det dags igen, för min nya tradition att åka till MyDog med Ammo. Det är faktiskt superroligt trots att jag är totalt ointresserad av utställning. Jag älskar dock hela grejen med att gå på mässa och  så träffar jag ju en massa folk jag känner med!

Vi åkte upp över dagen i fredags tillsammans med Thea och hennes kompis S. Vi fick gå upp i ottan för att ta tåget 07.14 från Lund – och till och med Ammo var lite skeptisk över att gå upp så tidigt (iaf i ett par minuter 😉 ).
Tågresan gick fint, förutom att vi fick stå stilla en stund i Hbg pga att de trodde att en kontaktledning var nedriven. Den rädslan visade sig vara obefogad och fram kom vi till MyDog.

Ammo var lätt övertänd i början när vi kom dit, och skulle vara på alla ställen samtidigt och dessutom mucka gräl med varenda hanhund han såg (får man inte springa runt kanske man kan slåss istället..). Det går som tur över snabbt, och sen slutar han allt som oftast att bry sig om andra hundar – så länge de inte utmanar honom. Jag vet dessutom alltid var jag har honom, så jag är aldrig orolig att något ska hända. Han är en galenpanna, men han är jämn i hur han reagerar oavsett miljö!
Vi började med att säga hej till Nilla en snabbis innan hon skulle till sin ring och ställa IGs. Gick sedan vidare till ”schäferringen” för att hejja på Therese och Christian som skulle ställa en av sina ungtikar. Uxås Criga blev BIR valp vilket ju inte är illa pinkar för en bruksschäfer 😉

Vi fortsatte dagen med att gå runt på mässan och prata med trevliga människor i alla montrar, och fråga om provpåsar på foder. Jag ger ju mest färskfoder men brukar använda torrfoder som reservfoder och ffa som träningsgodis – det går ju åt endel och det känns bättre att ge något vettigt då. Eftersom det mest används som godis så kör jag en ny sort för var säck och nu kan vi prova oss fram vad som ska bli nästa sort. Gäller bara att jag minns VAD som var godast med tanke på att vi har 12kg Magnussons hemma just nu.

Jag hann även säga hej till Bummi & Akke, och så fick de träffa terroristen ^_^ Jag hoppas inte de blev avskräckta ^^.

img_20170106_204052_422
Vad vi fick med oss hem 😉 (+ nått kg färskfoder)

Ammo och jag passade även på att promota rasen under dagen för alla som kom fram och ville prata dobermann. Vissa var fd dobermannägare och vissa var helt nya men väldigt intresserade. Jag hoppas vi får ihop en monter tills nästa år för det verkar finnas flera dobermannsugna i vårt avlånga land! Ammo visade sin bästa sida, lät alla som ville klappa klappa honom och bjöd på lite hångel & hopptacklingar med, som sig bör! Jag hoppas de som kom fram fick svar på sina frågor och att de är fortsatt intresserade av rasen. I slutändan var Ammo nog mest glad över att ha fått klappar, en massa gratis godis av främlingar och så ”skrämde” han bort Agrias maskot. Den var ful enligt honom 😉

På tågresan hem var vi väldigt trötta allihopa – även om Ammo säkert orkat hålla på ett par timmar till! Nu är det ett år tills nästa gång 😉
(Som synes fotade jag åt skogen för lite!)

20170106_170337
Nöjd Ammo på tåget!

Hejdå 2016 – Hej 2017!

Nu har ännu ett år rullat förbi, jag tycker det går så sjukt snabbt numera. Ammo klarade av nyår lika bra som förra året, inte för att jag är förvånad men ändå!
I år firade dock jag och Ammo på olika orter, och det var första gången på ett par år som jag kunde dansa in det nya året. Förut så vågade jag inte lämna bort Plex med tanke på den ångest som nyår innebar för honom och förra året var det Ammos första nyår – och då ville jag givetvis inte lämna bort honom. (Eller jo, lite ville jag det – eftersom jag var rädd att jag skulle skapa en rädsla hos honom efter paniken med Plex.) I år fick Ammo fira med J och hennes dotter M. De två är riktiga partners in crime, och vi längtar tills det blir snö så Ammo kan få dra M i pulka 😀

Vi har lite mål inför 2017:

  • Ev. Röntga om Ammo.
  • Kolla på möjligheten att göra MT
  • satsa på skyddet
  • komma ut och tävla

Jag hoppas vi ska få ordning på allt det under året, men känner jag mig själv rätt så är risken att vi inte gör det.

nyar

Julkort!

Jag är en såndär töntig matte som älskar att ta foton vid högtider och festligheter, iaf om man får ta på hunden någon form av huvudbonad.
Nu är det ju bara 3 dagar till julafton och jag har varit ledig idag – det var därför dags att ta några fina julbilder på Ammo.

Vi gick till fårhagen för att fota, av flera skäl. Ett var att då kunde Ammo få busa av sig innan fotograferingen och jag kunde dessutom ha honom lös på bilderna. Bättre på alla sätt alltså!
Jag passade även på att ringa Erika som kom bort med Yatzy för att få några fina bilder på henne med. E hade även med sig sitt barnbarn, som busade med hundarna och kastade boll. Det är så fint att se Ammo med barn, för han försöker verkligen vara lugnare med dem. Han springet t.ex inte rakt in i dem som han gör med andra, och han hoppar inte efter bollen på samma sätt. Han backar av och trots hur man ser hur det kryper i kroppen så väntar han tills bollen blir kastad – lika glad trots att bollen bara kommer 1/3 av sträckan som vanligt och trots att det tar längre tid innan man får den. Älskade hund!

Här kommer slutresultet:

julkort2016

dsc_0175red

dsc_0148red
Tipp tapp, tippe-tippe-tippe, tipp tipp tapp?

 

 

 

Avslutning på kursen

Hela hösten har Ammo och jag gått på en fortsättningskurs i lydnad, vilket har varit precis det jag behövt för att komma vidare i träningen. Vi har varannan måndag setts och tränat med ett jättehärligt gäng!
Jag känner framförallt att vårt fria följ har lossnat och det börjar bli riktigt bra, nu är det mest jag som måste torrgå så jag lär mig svänga och ha rätt attityd så kommer Ammo hänga på!
Vi är även nästan klara med apporten, det är mest avlämnandet som måste ordnas. Jag börjar även känna att jag kan lita på honom att han inte kommer dra från mig bara för att han arbetar lös. Superhärlig känsla!

Vi avslutade i måndags med att ha lite ”träningstävling”, dvs vi körde vissa moment under tävlingslika förhållanden. Jag valde att kedja ihop ett helt fritt följ och avsluta med apporten, belönade dock loss apporten själv då inte hela momentet är färdigt.

Är nästan sugen på att tävla 2017, måste bara lära mig de nya reglerna..

När känslan bara blir rätt!

Igår åkte jag direkt från nattpasset för att hämta Ammo för att sedan dra vidare till klubben för att köra lite lydnad med Thea & Tina. Vi stod i snön och kämpade, och alla hundar (och förare såklart!) var väldigt duktiga! Tur vi hade te och kakor för att hålla värmen och energin på topp.

Ammo, han var inte bara duktig – han var helt fantastisk. Jag tycker alltid han är rolig att träna med men han var SÅ duktig igår. Jag kunde ha honom lös hela passet, trots att de andra stod nära med sina hundar och gav feedback (och trots den roliga snön) och det fanns inga tendenser till att dra på ärevarv – varken på apporten och hoppet.

Jag har arbetat massor på att han inte ska dra iväg från mig och det verkar ha gett resultat. Nu gäller det bara att fortsätta träna och ffa att lära mig lita på honom. Jag måste sluta vara rädd för att han ska ge sig av på egna äventyr i arbete och lita på att han stannar hos mig och inte tappar fokus. Fick verkligen inspiration av det passet och är så taggad på att träna igen!
Jag måste nog tacka Camilla lite med som skällde på mig när jag försökte ursäkta ärevarven som en ”dobbisgrej”. Hon har så klart helt rätt och det är bara att ta sig i kragen 😉

Han grep även apporten snyggt, utan tugg och kom även och lämnade den till mig utan krångel. Momentet börjar alltså bli klart! Hopp över hinder är klart för lydnadsklass 1, men vi måste fixa det för de högre klasserna. Det börjar alltså bli något av oss! Är så glad!

dsc_0056red
Älskade hund ❤

(Also, gjorde en ny fin höstbanner. Givetvis kom snön direkt efter det..)

När man bara vill träna!

Vissa dagar är rena vilodagar för mig och Ammo, vi går kanske bara några varv runt gården eller en kort sväng till rastgården på hela dagen. Dessa dagar inträffar oftast när jag jobbat natt eller när vi hittat på mycket de andra dagarna. Jag skäms inte ett dugg för dem, även om det nästan verkar lite fult i vissa kretsar att man faktiskt inte gör ett skit ibland.

Mitt och Ammos problem med dessa dagarna är något annat, det är att vi inte kan låta bli att träna lite ändå. Är han lös i hundrastgården så kommer han självmant fram för att köra lite fritt följ och jag kan inte låta bli att kedja ihop det med något annat. Idag blev det hoppa upp på brunnen, inkallning och sättande/fritt följ som kördes helt plötsligt. Det är så himla roligt liksom, särskilt när Ammo själv så gärna vill jobba. Men så tänker jag, tänk så tröttnar vi?
Tänk så är det plötsligt inte så roligt längre? Vad gör vi då liksom?

Jag är väl inte superorolig att det skulle hända men ibland dyker den tanken upp i bakhuvudet. Är det något ni tänker på?
Eller är ni kanske bättre på att ha tråkigt än mig och Ammo?

hundbilder-sommar-2016-046