Propelleröron och när träningen inte går som man tänkt sig.

Man har aldrig tråkigt när man har en valp hemma. Antingen jagar man den vilda valpen genom lägenheten och försöker få stopp på nästa vilda bus eller så funderar man på var valpen tagit vägen den här gången (eftersom det plötsligt är oroväckande tyst). Vissa stunder håller man på att bli gråhårig och andra stunder är det helt fantastiskt. Det senaste är det vanligaste tillståndet tror jag, eller så glömmer man bara snabbt bort det jobbiga.

Ammo’s öron är förnärvarande tejpade, något som jag alltid sagt att jag inte skulle ge mig på. Men vad gör man när öronen börjat stå åt alla håll och kanter? Han är förvisso bedårande söt med sina propelleröron men jag misstänker att jag inte kommer tycka det är lika gulligt när han är vuxen så vi gör ett försök med att stävja kaoset.

Idag hade jag stora planer på att träna med båda hundarna ute, men som vanligt när jag har planer så gick det åt skogen. Den ena var vildare än den andra, och ingen var på riktigt träningshumör verkade det som. Något gjorde jag i alla fall rätt, för båda hundarna har varit lugna i flera timmar. Imorgon blir det nog ett första spår till lillen tror jag – om mina planer går bättre än idag.

Plexus mår betydligt bättre nu, ryggen verkar vara som den ska och tassen läker sakta men säkert. Ute menar iaf Plex på att det inte något fel alls på hans tass – inne kommer han då och då på att den gör nog lite ont ändå. Jag är glad att han mår bättre, men gladast förutom Plex själv är nog Ammo som äntligen har en lekkamrat hemma igen.

11222538_10152836630096707_66280890735312457_n

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s