Lite spänning i vardagen!

20160424_095513
Lina trillade av Ammos långlina (när den fortfarande var hel..) 😉

I morse åkte jag och Lina till Skrylle för att gå en härlig tur i skogen. Det var verkligen superskönt, solen sken och det blåste för en gångsskull nästan ingenting (i alla fall med skånska mått mätt).
Vi gick i lite nya områden (iaf för Lina,Alice och Ammo – själv är man ju praktiskt taget uppvuxen i Skrylle) och gick både på grusvägarna och inne i skogen. Hittade perfekta spårmarker förövrigt, synd bara att mountianbike banan går precis där med. Vi passade även på att fota hundarna lite i skogen, och lyckades få ett par riktigt fina bilder!

DSC_0229red
Alice & Ammo i Skrylleskogen.

Efter runt snurrandet i skogen, så gick vi tillbaka mot bilen men planerade först en liten fikapaus. Ammo hade fram tills detta skött sig superb, lyssnade bra även om han som vanligt var taggad framåt. När vi kom fram till ett bord så fick Ammo syn på något, och när vi satt oss ner så tog han fart efter det han fått syn på. Pang sa det bara, och så hade långlinan smällt av. Iväg for Ammo och kvar var vi andra 3.
Vis av erfarenhet efter Plexus har jag lärt mig en sak – det är inte värt att försöka springa efter, ännu mindre när det i skogen, jag är liksom varken vig eller snabb. Ropade lite och försökte spana vart han tagit vägen, för han drog för första gången utom synhåll. Gick lite åt det hållet han sprungit åt, mest för att försöka kolla om han ställt till med något – det är trots allt ett naturområde där MÅNGA motionerar och jag vill verkligen inte att han hittar på något mot någon. Det är ju en av anledningarna till att jag har haft långlina på.
Lika snabbt som han var borta så dök Ammo upp igen, kollade läget och drog iväg på äventyr igen. Här började jag muttra många fula ord för mig själv medans jag försökte lista ut VAD han drog på. Han har liksom inte varit opålitlig på det här sättet innan.. Det händer ju att han inte vill komma på inkallning men inte att han drar på det här sättet utan synlig retning..
Ammo verkade sen tröttna på att springa runt ensam, så när jag såg att han vände tillbaka mot Lina & Alice så gömde jag mig vid ett träd. Ammo funderade en kort stund på om han skulle gå till Lina och få fika men valde till slut att hitta mig istället och lät sig snällt bli infångad – som om inget hade hänt.
Vad han drog på lär jag ju aldrig få veta tyvärr men jag önskar han kunde berätta (och att jag kunde få berätta för honom vad jag tyckte om det hela).
Nåja, slutet gott – allting gott?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s