First off, ursäkta bloggtorkan. Jag är tyvärr lite av en periodare och dessutom har jag mått lite dåligt under våren – så orken att blogga har varit minimal. Nu när solen har kommit fram och allt runt om kring sig har lugnat ner sig så har min träningsmotivation och energi kommit tillbaka.
Jag har till och med gått så långt att jag planerat lite tävling i höst (bara startklass lydnad dock) för att få något att träna mot OCH för att få ordning på mina egna nerver. Som hjälp har jag Elise, som är min personliga tränare och figurant nu när Kokos är mammaledig. (Letar du schäfervalp, kolla in kennel Demonens)
Tråkigt för henne att inte ha hund, men perfekt för mig som har all uppmärksamhet från världens bästa träningskompis!
Idag har vi åter varit på klubben och tränat, delvis vanlig lydnad och även lite skyddslydnad eftersom vi inte har möjlighet att vara med på IPOkurs förrens i september. Vi arbetar mest med att få Ammo att lyssna på mig fast det står någon med bitkudde i mitten, så att jag har kontroll. Sånt som vi arbetat med på kursen alltså, något annat vågar jag inte pilla med utan figurant liksom. Ja och så fjantar vi ju lite ibland – man måste faktiskt få lite kul också! Ammo var iallafall väldigt duktig och visade inga tendenser till att dra ifrån mig trots att han var lös ❤
Så var det dags igen, för min nya tradition att åka till MyDog med Ammo. Det är faktiskt superroligt trots att jag är totalt ointresserad av utställning. Jag älskar dock hela grejen med att gå på mässa och så träffar jag ju en massa folk jag känner med!
Vi åkte upp över dagen i fredags tillsammans med Thea och hennes kompis S. Vi fick gå upp i ottan för att ta tåget 07.14 från Lund – och till och med Ammo var lite skeptisk över att gå upp så tidigt (iaf i ett par minuter 😉 ).
Tågresan gick fint, förutom att vi fick stå stilla en stund i Hbg pga att de trodde att en kontaktledning var nedriven. Den rädslan visade sig vara obefogad och fram kom vi till MyDog.
Ammo var lätt övertänd i början när vi kom dit, och skulle vara på alla ställen samtidigt och dessutom mucka gräl med varenda hanhund han såg (får man inte springa runt kanske man kan slåss istället..). Det går som tur över snabbt, och sen slutar han allt som oftast att bry sig om andra hundar – så länge de inte utmanar honom. Jag vet dessutom alltid var jag har honom, så jag är aldrig orolig att något ska hända. Han är en galenpanna, men han är jämn i hur han reagerar oavsett miljö!
Vi började med att säga hej till Nilla en snabbis innan hon skulle till sin ring och ställa IGs. Gick sedan vidare till ”schäferringen” för att hejja på Therese och Christian som skulle ställa en av sina ungtikar. Uxås Criga blev BIR valp vilket ju inte är illa pinkar för en bruksschäfer 😉
Vi fortsatte dagen med att gå runt på mässan och prata med trevliga människor i alla montrar, och fråga om provpåsar på foder. Jag ger ju mest färskfoder men brukar använda torrfoder som reservfoder och ffa som träningsgodis – det går ju åt endel och det känns bättre att ge något vettigt då. Eftersom det mest används som godis så kör jag en ny sort för var säck och nu kan vi prova oss fram vad som ska bli nästa sort. Gäller bara att jag minns VAD som var godast med tanke på att vi har 12kg Magnussons hemma just nu.
Jag hann även säga hej till Bummi & Akke, och så fick de träffa terroristen ^_^ Jag hoppas inte de blev avskräckta ^^.
Vad vi fick med oss hem 😉 (+ nått kg färskfoder)
Ammo och jag passade även på att promota rasen under dagen för alla som kom fram och ville prata dobermann. Vissa var fd dobermannägare och vissa var helt nya men väldigt intresserade. Jag hoppas vi får ihop en monter tills nästa år för det verkar finnas flera dobermannsugna i vårt avlånga land! Ammo visade sin bästa sida, lät alla som ville klappa klappa honom och bjöd på lite hångel & hopptacklingar med, som sig bör! Jag hoppas de som kom fram fick svar på sina frågor och att de är fortsatt intresserade av rasen. I slutändan var Ammo nog mest glad över att ha fått klappar, en massa gratis godis av främlingar och så ”skrämde” han bort Agrias maskot. Den var ful enligt honom 😉
På tågresan hem var vi väldigt trötta allihopa – även om Ammo säkert orkat hålla på ett par timmar till! Nu är det ett år tills nästa gång 😉
(Som synes fotade jag åt skogen för lite!)
Nu har ännu ett år rullat förbi, jag tycker det går så sjukt snabbt numera. Ammo klarade av nyår lika bra som förra året, inte för att jag är förvånad men ändå!
I år firade dock jag och Ammo på olika orter, och det var första gången på ett par år som jag kunde dansa in det nya året. Förut så vågade jag inte lämna bort Plex med tanke på den ångest som nyår innebar för honom och förra året var det Ammos första nyår – och då ville jag givetvis inte lämna bort honom. (Eller jo, lite ville jag det – eftersom jag var rädd att jag skulle skapa en rädsla hos honom efter paniken med Plex.) I år fick Ammo fira med J och hennes dotter M. De två är riktiga partners in crime, och vi längtar tills det blir snö så Ammo kan få dra M i pulka 😀
Vi har lite mål inför 2017:
Ev. Röntga om Ammo.
Kolla på möjligheten att göra MT
satsa på skyddet
komma ut och tävla
Jag hoppas vi ska få ordning på allt det under året, men känner jag mig själv rätt så är risken att vi inte gör det.
Jag är en såndär töntig matte som älskar att ta foton vid högtider och festligheter, iaf om man får ta på hunden någon form av huvudbonad.
Nu är det ju bara 3 dagar till julafton och jag har varit ledig idag – det var därför dags att ta några fina julbilder på Ammo.
Vi gick till fårhagen för att fota, av flera skäl. Ett var att då kunde Ammo få busa av sig innan fotograferingen och jag kunde dessutom ha honom lös på bilderna. Bättre på alla sätt alltså!
Jag passade även på att ringa Erika som kom bort med Yatzy för att få några fina bilder på henne med. E hade även med sig sitt barnbarn, som busade med hundarna och kastade boll. Det är så fint att se Ammo med barn, för han försöker verkligen vara lugnare med dem. Han springet t.ex inte rakt in i dem som han gör med andra, och han hoppar inte efter bollen på samma sätt. Han backar av och trots hur man ser hur det kryper i kroppen så väntar han tills bollen blir kastad – lika glad trots att bollen bara kommer 1/3 av sträckan som vanligt och trots att det tar längre tid innan man får den. Älskade hund!
Igår åkte jag direkt från nattpasset för att hämta Ammo för att sedan dra vidare till klubben för att köra lite lydnad med Thea & Tina. Vi stod i snön och kämpade, och alla hundar (och förare såklart!) var väldigt duktiga! Tur vi hade te och kakor för att hålla värmen och energin på topp.
Ammo, han var inte bara duktig – han var helt fantastisk. Jag tycker alltid han är rolig att träna med men han var SÅ duktig igår. Jag kunde ha honom lös hela passet, trots att de andra stod nära med sina hundar och gav feedback (och trots den roliga snön) och det fanns inga tendenser till att dra på ärevarv – varken på apporten och hoppet.
Jag har arbetat massor på att han inte ska dra iväg från mig och det verkar ha gett resultat. Nu gäller det bara att fortsätta träna och ffa att lära mig lita på honom. Jag måste sluta vara rädd för att han ska ge sig av på egna äventyr i arbete och lita på att han stannar hos mig och inte tappar fokus. Fick verkligen inspiration av det passet och är så taggad på att träna igen!
Jag måste nog tacka Camilla lite med som skällde på mig när jag försökte ursäkta ärevarven som en ”dobbisgrej”. Hon har så klart helt rätt och det är bara att ta sig i kragen 😉
Han grep även apporten snyggt, utan tugg och kom även och lämnade den till mig utan krångel. Momentet börjar alltså bli klart! Hopp över hinder är klart för lydnadsklass 1, men vi måste fixa det för de högre klasserna. Det börjar alltså bli något av oss! Är så glad!
Älskade hund ❤
(Also, gjorde en ny fin höstbanner. Givetvis kom snön direkt efter det..)
Förra veckan åkte Ammo & jag upp till Backamo för att hänga på Dobermannklubbens riksläger, och som hjälp för att ta mig dit fick jag skjuts av snälla Therése (som har schäferkennel) mellan Ljungskile & Backamo.
I nästan 5 hela dagar så tränade vi hund, snackade skit och åt god mat ihop hela dobermanngänget! Vi var dock ovanligt få detta året, och var väl ca 15 stycken bara – varav 8 stycken i IPO gruppen (om jag inte räknat fel). Vi var en ganska blandat grupp, några som aldrig testat skydd innan och så några som både tävlat högt med andra hundar plus att hundarna de hade med sig kört IPO 3.
Jag har träffat de flesta som var med på lägret innan, men det var även några nya ansikten så bara det var väldigt roligt.
Jag har som sagt aldrig testat på skyddet innan men har alltid tyckt det verkar roligt och det var det verkligen (och det tyckte Ammo med!)
Zuzi & Lisen
Jag lärde mig väldigt mycket, både av att köra Ammo & av att kolla på de andra. Vi pratade om att träna hund beroende på ras/mentalitet, hur man kampar med hunden, hur man lär in saker, korrigeringar m.m.
Vi hann även med att ha medlemsmöte och utdelningen av trofeér under dagarna, och så klart det obligatoriska dobbisrace:t. För Ammo och mig är problemet med race:t att tiden stoppar när man har hunden i halsbandet, för Ammo är snabb som en liten vessla – men vi har dålig inkallning och broms så han passerar gärna förbi mig innan han kommer tillbaka och kan fångas. Måånga sekunder som ryker där 😉
Ita, Lupo & Zicko
Jag vill tacka alla för ett trevligt läger! 🙂
Ita & Zuzi
Avslutar med en film på Ammo under lägret, och vill man se ännu fler bilder tycker jag man ska gå in på Madeleines blogg där det finns ett gäng fina bilder till! 🙂
Är det bara jag som har vissa låtar som jag bara känner att ”Det här, det är min och Ammos låt (alternativt bara Ammos låt)” och att man blir sjukt peppad av att höra dem?
Jag har det i alla fall – och en av dem är Fort Minor – Remember the name (feat. Styles of Beyond) Jag ÄLSKAR den låten och var gång jag hör den så tänker jag på när jag tränar fartfyllda grejer med Ammo 🙂
Det är överlag rock & metallåtar som får mig träningspepp – trots att jag lyssnar på mycket annat till vardags med. Det är t.ex band som Sabaton (Resist and Bite , Carolus Rex mfl.) som funkar bäst som thememusik.
Vad har ni för låtar som themesongs?
”This is ten percent luck, twenty percent skill
Fifteen percent concentrated power of will
Five percent pleasure, fifty percent pain
And a hundred percent reason to remember the name!”
Den 13 Maj var jag och några vänner från ett forum ute och tränade på brukshundsklubben tillsammans. Vi är en blandad skara, men vi har väldigt roligt ihop. Ammo var väldigt fin och vi gjorde det snyggaste fotgåendet hittils, nu ska jag bara lära mig att svänga med istället för att bara gå rakt fram. Jag fick Lina att filma lite fotgående & kryp i slutet, men då hade vi varit där i 2h i värmen så av den anledningen ser det periodvis lite oengagerat ut. Jag måste verkligen börja utmana mig själv och Ammo mer i träningen. Mitt största problem är att jag lätt fastnar på en punkt och trampar kvar på samma ställe.
I Tisdags åkte jag till Lina i Snogeholm för att gå en härlig tur i skogen. Det är något med Snogeholm som får Ammo att fullständigt checka ut – han blir helt okontaktbar och ska bara springa som en idiot och jag förstår inte vad det är. Nåja, inne i skogen släppte det mesta och vi hade väldigt trevligt. Jag hade så klart kameran med mig så vi kunde ta lite fina bilder!
Ammo har ju fått ett nytt hansband från VLD Sweden som vi var tvunga att modella lite 😉 Jag har även köpt en ny hurtta väst med Cape Secure loggan tryckt i guldtext, som syns lite på filmen från träningen.
Vi la även spår till hundarna, men Ammo var tyvärr lite ofokuserad – Alice var därimot superduktig!
Ammo i sitt nya halsbandNya västen, med lite reklam för min uppf!
För ett litet tag sedan var jag och Ammo med i en instagramtävling hos Numinous Aussies, där vi hade turen att vinna ett majpaket från djurpaketet.se, vilket blev som en sen födelsedagspresent till Ammo (och en perfekt till mig som fyllde år igår).
Jag är en sådan där person som ÄLSKAR paket – oavsett om jag vet vad det är eller inte, så när mailet kom att jag hade ett paket att hämta ut så var jag ju tvungen att gå och hämta ut det direkt!
Även Ammo älskar paket, framförallt när han förstår att det är saker till honom!
Eh, ska vi öppna det snart eller matte?Skynda dig då?!
Paketet innehöll en repknuta med ”armar med pip i” från Rogz. Jätterolig sa Ammo som sedan kvalitetstestade den en stund efter att ha fått den.
Vi fick även lite olika sorters gottis, råhudsben, ankgodis och tugg från Majstor som verkade gott. Vi fick även Energy Boosters från Majstor och citatet från S var ”det behöver han INTE” 😉 Vi får testa dem efter en ordentlig träning tror jag!
Slutligen fick vi en fästingplockare vilken kan vara bra nu under sommarhalvåret även om jag hoppas jag slipper använda den.
Äntligen är allt mitt!
(Ammo var även nöjd att få lufta sina öron en stund innan jag tejpade dem igen. Jag tror dock snart såret på örsnibben är läkt och han slipper se ut som en påskkärring 😉 )
Tog med mig systemkameran ut idag när Ammo & jag var i fårhagen och njöt av solen. Det är alltså inga seriösa bilder – utan bara ett par stycken som visar hur skönt vi hade det 🙂
Här kommer alltså en bildbomb:
Ett ton tysk ammunition! 