Till Minne av Ragyogo

Vår älskade gyllene prins finns inte kvar hos längre, han springer numera på de evigt gröna ängarna.

3162 Szikrázó I Ragyogó

1992-03-15 – 2011-01-17

Lay down
your sweet and weary head
Night has fallen
you have come to journey’s end
Sleep now
and dream of the ones who came before
They are calling
from across a distant shore

Här nedanför tänkte jag posta min redogörelse om vad som hände 16-17 Jan, datum som jag kommer minnas med sorg i hjärtat.

Söndagen 16 Jan så var Sanna i stallet och longerade + tog hand om Ragge, han var då helt frisk vad hon märkte. Hon lämnade stallet vid fyra kanske – samtidigt som alla hästar togs in för em fodring. Han har uppenbarligen ätit upp kraften.
ca.17:30 hittar en tjej i stallet honom liggandes i boxen efter att hon ridit. Han kan inte ta sig upp för egen maskin så hon ringer oss och stallägaren.
Stallägaren är inte i närheten men hon får dit en annan person hon känner som får ringa vet samtidigt som en tredje person åker till Lund och plockar upp mig och Sanna efter att vi fått veta vad som hänt.

När vi kommer dit ligger Ragge på bröstet och är rätt anfådd eftersom man försökt få upp honom. Vi avvaktar med att få upp honom tills att vet har dykt upp. I detta läget tror vi att det är korsförlamning. Vet dyker upp och undersöker honom, och han har bra puls och andning. Circulation och alla andra saker är med bra. Han får smärtstillande och kramplösande innan vi flyttar honom lite för att försöka få upp honom igen. Det går verkligen inte, utan vet väljer att ta prover för att kolla muskelvärdena. Alla värden är bra och vi väljer att avvakta över natten för att se om han kan samla krafter för att ta sig upp själv.

Sanna och jag är ute hos honom både vid 23.30 och 02.30. Vid båda dessa tillfällena ligger han utslagen på sidan men lägger sig upp på bröstet när vi går till honom. Han äter maten som erbjuds och magen fungerar som den ska. Vi upptäcker att han har lyckats flytta sig runt i boxen i sina försök att ta sig upp.

06.15 går vi ut i stallet igen, då ligger han på sidan igen med huvudet upp i hörnet men försöker komma upp på bröstet när vi kommer dit.
Efter en stund lyckas han ta sig upp så och han försöker sedan att ta sig upp stående, vår vackra lilla häst. Detta är bilden som etsat sig fast på näthinnan när min vackra,starka och stolta hingst nästan lyckas resa sig upp för att sedan segna ner igen till liggande ställning. Det är nog det värsta jag har sett och tårarna bara sprutade vid den synen. Då insåg jag verkligen att det inte fanns någon utväg – att han skulle få springa vidare.

Vi gick och åt frukost hos vår stallägare innan jag ringde Ragyogos ägare för att diskutera hur vi ville ta bort honom. Vi enades om att vi inte gillar spruta så alternativet bult blev kvar.
Vår fantastiska stallägare ringde djurambulansen och medans vi väntade på dem släppte vi ut de andra hästarna i stallet och sedan var det bara väntan.

Jag satt mest i Ragges box, mitt sätt att försöka ta förväl – men hur tar du förväl av det som betyder mest för dig?

Lite i tio kom djurambulansen och efter lite snack med dem var det dags.
Jag och Sanna var med Ragge in till slutet och ungefär 10.00 så fick vår vackra prins somna in.

Jag ångrar inte beslutet men det gör inte att det gör mindre ont just nu. Det känns som att någon ryckt ut hjärtat ur bröstet på mig och som Anne sa ”det är svårt att skriva när tårarna rinner ner för kinderna”.

Vi vet inte exakt vad som var felet på vår älskade vän men gissningen är en propp i hjärnan eller en nerv i kläm. Ett bättre svar än så kommer vi aldrig få och jag hatar det.

~You & I Will Meet Again~

Annonser