Badat i havet!

DSC_0553red
Lina & Alice

Idag tog Ammo och jag tåget till Ystad för att njuta av det fina vädret tillsammans med våra bästa äventyrskompisar Lina & Alice. Vi åkte först på en liten shoppingrunda till Arken Zoo och Pommys, innan vi köpte lunch på McDonalds som vi sedan åt vid stranden.

IMG_9836red
Glad Ammo i havet

Det var faktiskt skönt i vattnet idag, och Ammo är en riktig badidiot. Han springer hit och dit, laddar för att hoppa i de största vågorna och verkar verkligen njuta av vattnet! Superkul för mig som gillar att bada och en stor kontrast mot Plexus som tyckte det var pest och pina att bli blöt om fötterna.
Vi har inte testat att simma tillsammans än, men så fort jag har köpt en flytväst ska jag tvinga ut honom på djupare vatten!

Idag är det även ett år sedan jag hämtade hem Ammo från Camilla i Linköping, och det har varit ett helt fantastiskt år. Han gör mig till och från gråhårig – men jag har aldrig ångrat att jag skaffade honom och jag ser fram emot många år till med min finaste kompis! Att vi firar årsdag idag var naturligtvis en av anledningarna till varför jag tvingade iväg Lina och Alice på shoppingrundan, man måste ju få godis en dag som denna.
Det var allt som allt en fantastisk dag!

(Vill man se mer av fina Alice ( & Lina) så tycker jag man ska kolla in deras instagram @rallyalice_ !

Lite spänning i vardagen!

20160424_095513
Lina trillade av Ammos långlina (när den fortfarande var hel..) 😉

I morse åkte jag och Lina till Skrylle för att gå en härlig tur i skogen. Det var verkligen superskönt, solen sken och det blåste för en gångsskull nästan ingenting (i alla fall med skånska mått mätt).
Vi gick i lite nya områden (iaf för Lina,Alice och Ammo – själv är man ju praktiskt taget uppvuxen i Skrylle) och gick både på grusvägarna och inne i skogen. Hittade perfekta spårmarker förövrigt, synd bara att mountianbike banan går precis där med. Vi passade även på att fota hundarna lite i skogen, och lyckades få ett par riktigt fina bilder!

DSC_0229red
Alice & Ammo i Skrylleskogen.

Efter runt snurrandet i skogen, så gick vi tillbaka mot bilen men planerade först en liten fikapaus. Ammo hade fram tills detta skött sig superb, lyssnade bra även om han som vanligt var taggad framåt. När vi kom fram till ett bord så fick Ammo syn på något, och när vi satt oss ner så tog han fart efter det han fått syn på. Pang sa det bara, och så hade långlinan smällt av. Iväg for Ammo och kvar var vi andra 3.
Vis av erfarenhet efter Plexus har jag lärt mig en sak – det är inte värt att försöka springa efter, ännu mindre när det i skogen, jag är liksom varken vig eller snabb. Ropade lite och försökte spana vart han tagit vägen, för han drog för första gången utom synhåll. Gick lite åt det hållet han sprungit åt, mest för att försöka kolla om han ställt till med något – det är trots allt ett naturområde där MÅNGA motionerar och jag vill verkligen inte att han hittar på något mot någon. Det är ju en av anledningarna till att jag har haft långlina på.
Lika snabbt som han var borta så dök Ammo upp igen, kollade läget och drog iväg på äventyr igen. Här började jag muttra många fula ord för mig själv medans jag försökte lista ut VAD han drog på. Han har liksom inte varit opålitlig på det här sättet innan.. Det händer ju att han inte vill komma på inkallning men inte att han drar på det här sättet utan synlig retning..
Ammo verkade sen tröttna på att springa runt ensam, så när jag såg att han vände tillbaka mot Lina & Alice så gömde jag mig vid ett träd. Ammo funderade en kort stund på om han skulle gå till Lina och få fika men valde till slut att hitta mig istället och lät sig snällt bli infångad – som om inget hade hänt.
Vad han drog på lär jag ju aldrig få veta tyvärr men jag önskar han kunde berätta (och att jag kunde få berätta för honom vad jag tyckte om det hela).
Nåja, slutet gott – allting gott?

Utflykt i regnet

Idag träffade jag Lina & Alice, och vi åkte iväg till Knivsåsen och gick i skogen runt stenbrottet. Ammo tyckte det fantastiskt roligt och han for runt som en liten kanonkula kors och tvärs i skogen – men var ändå väldigt lydig. Min lilla stjärna alltså ❤

Det spöregnade någon gång under turen, men vi hade faktiskt ganska mycket flyt i övrigt. Fördelen med tråkigt väder är dessutom att man slipper träffa så många andra människor. Vi kunde faktiskt hitta några nästa torra stenar med att sitta på när vi fikade, så då är det inte mycket man kan klaga på.

DSC_0515red DSC_0502redDSC_0481red DSC_0538red