Äntligen sommar!

First off, ursäkta bloggtorkan. Jag är tyvärr lite av en periodare och dessutom har jag mått lite dåligt under våren – så orken att blogga har varit minimal. Nu när solen har kommit fram och allt runt om kring sig har lugnat ner sig så har min träningsmotivation och energi kommit tillbaka.

Jag har till och med gått så långt att jag planerat lite tävling i höst (bara startklass lydnad dock) för att få något att träna mot OCH för att få ordning på mina egna nerver. Som hjälp har jag Elise, som är min personliga tränare och figurant nu när Kokos är mammaledig. (Letar du schäfervalp, kolla in kennel Demonens)
Tråkigt för henne att inte ha hund, men perfekt för mig som har all uppmärksamhet från världens bästa träningskompis!

Idag har vi åter varit på klubben och tränat, delvis vanlig lydnad och även lite skyddslydnad eftersom vi inte har möjlighet att vara med på IPOkurs förrens i september. Vi arbetar mest med att få Ammo att lyssna på mig fast det står någon med bitkudde i mitten, så att jag har kontroll. Sånt som vi arbetat med på kursen alltså, något annat vågar jag inte pilla med utan figurant liksom. Ja och så fjantar vi ju lite ibland – man måste faktiskt få lite kul också! Ammo var iallafall väldigt duktig och visade inga tendenser till att dra ifrån mig trots att han var lös ❤

(mycket farlig hund 😉 Tack Thea för fotona!)

 

Annonser

Att börja på 100% & öka!

För snart 2 veckor sedan var Ammo och jag på IPOkurs för Michael Warburg tillsammans med Elise och Kokos.
Ammo hann bara gå in i hallen och se Michael i sina figurantkläder och så visste han vad som skulle hända (rätt sjukt eg, han har inte fått köra bitarbete alls sen i somras) så han började liksom på 100% direkt. Problemet med det är att han inte stannar på 100% utan han fortsätter sedan öka driften i oändlighet typ – tills han fysiskt inte kan mer. Kul om man har styr på det, inte lika roligt om man inte har det.;)
All form av lydnad och relation mellan Ammo och mig försvann när han satt tänderna i den där bitkudden och istället var han en tasmansk djävul.
Han skulle iaf inte släppa den där kudden, det hade han bestämt sig för – den saken var säker. Han låg även högt i frustration, men de här sakerna verkar vi ha en plan för nu för att arbeta bort nästa gång. Får se om det hjälper bara!
16402999_10155014277267386_3190314624977644136_o

Kul hade vi iaf, och det verkade även Kokos & Elise ha – även om Kokos första passet såg helt förvirrad ut av hela grejen. Hallens hade i hennes ögon ett lite skumt underlag och hon hade mer sjå att undersöka det än att lägga tid på att jaga kamptrasa. Ju längre helgen gick desto mer tänd på grejen blev dock Kokos – och sista passet på söndagen blev hon supertaggad och var helt med på vad som hände. SÅ kul att se! I mars är det dags igen 🙂

(Alla bilder är fotade av Anna Rexlinger. )

16403210_10155014277307386_6154738375590006854_o16422962_10155014277107386_9135584359066236207_o16463571_10155014277042386_8049363115063816316_o

När känslan bara blir rätt!

Igår åkte jag direkt från nattpasset för att hämta Ammo för att sedan dra vidare till klubben för att köra lite lydnad med Thea & Tina. Vi stod i snön och kämpade, och alla hundar (och förare såklart!) var väldigt duktiga! Tur vi hade te och kakor för att hålla värmen och energin på topp.

Ammo, han var inte bara duktig – han var helt fantastisk. Jag tycker alltid han är rolig att träna med men han var SÅ duktig igår. Jag kunde ha honom lös hela passet, trots att de andra stod nära med sina hundar och gav feedback (och trots den roliga snön) och det fanns inga tendenser till att dra på ärevarv – varken på apporten och hoppet.

Jag har arbetat massor på att han inte ska dra iväg från mig och det verkar ha gett resultat. Nu gäller det bara att fortsätta träna och ffa att lära mig lita på honom. Jag måste sluta vara rädd för att han ska ge sig av på egna äventyr i arbete och lita på att han stannar hos mig och inte tappar fokus. Fick verkligen inspiration av det passet och är så taggad på att träna igen!
Jag måste nog tacka Camilla lite med som skällde på mig när jag försökte ursäkta ärevarven som en ”dobbisgrej”. Hon har så klart helt rätt och det är bara att ta sig i kragen 😉

Han grep även apporten snyggt, utan tugg och kom även och lämnade den till mig utan krångel. Momentet börjar alltså bli klart! Hopp över hinder är klart för lydnadsklass 1, men vi måste fixa det för de högre klasserna. Det börjar alltså bli något av oss! Är så glad!

dsc_0056red
Älskade hund ❤

(Also, gjorde en ny fin höstbanner. Givetvis kom snön direkt efter det..)

Hösten är här!

Bloggen har tyvärr stått stilla ett tag, eftersom jag har haft så mycket att göra med körkort och jobb- så jag tänkte det var dags att uppdatera!
Ammo och jag har så klart fortsatt träna och hitta på saker. Vi har även hunnit ställa ut en gång, och Ammo skramlade ihop ett VG på vår rasspecial i Degeberga. Han skötte sig fint och var en vinnare i mina ögon iaf! Kritiken han fick var riktigt bra med, och jag är fullt medveten om att han inte är en utställningshund.

DSC_0100red
Ammo & Eileene i Degeberga.

Vi har även hunnit upp en sväng till Camilla där vi bodde i tält (Ammo var duktig där med även om han hellre sov nära Eileene än mig  😉 ), tränade hund och snackade massa skit. Helt fantastiskt med andra ord, och jag fick flera bra träningstips!

20160806_211623
Fick även valpmysa hos Camilla ❤

 

Vi har även börjat på en forsättningskurs i lydnad på brukshundsklubben, som pågår varannan vecka. Vi är få i gruppen och jag känner verkligen att det är precis den träningspeppen jag behöver! Nu känner jag mig på banan igen med träningen och är taggad för nästa år! 😀

 

Riksläger 2016

Förra veckan åkte Ammo & jag upp till Backamo för att hänga på Dobermannklubbens riksläger, och som hjälp för att ta mig dit fick jag skjuts av snälla Therése (som har schäferkennel) mellan Ljungskile & Backamo.

I nästan 5 hela dagar så tränade vi hund, snackade skit och åt god mat ihop hela dobermanngänget! Vi var dock ovanligt få detta året, och var väl ca 15 stycken bara – varav 8 stycken i IPO gruppen (om jag inte räknat fel). Vi var en ganska blandat grupp, några som aldrig testat skydd innan och så några som både tävlat högt med andra hundar plus att hundarna de hade med sig kört IPO 3.
Jag har träffat de flesta som var med på lägret innan, men det var även några nya ansikten så bara det var väldigt roligt.
Jag har som sagt aldrig testat på skyddet innan men har alltid tyckt det verkar roligt och det var det verkligen (och det tyckte Ammo med!)

PicMonkey Collage
Zuzi & Lisen

Jag lärde mig väldigt mycket, både av att köra Ammo & av att kolla på de andra. Vi pratade om att träna hund beroende på ras/mentalitet, hur man kampar med hunden, hur man lär in saker, korrigeringar m.m.

Vi hann även med att ha medlemsmöte och utdelningen av trofeér under dagarna, och så klart det obligatoriska dobbisrace:t. För Ammo och mig är problemet med race:t att tiden stoppar när man har hunden i halsbandet, för Ammo är snabb som en liten vessla – men vi har dålig inkallning och broms så han passerar gärna förbi mig innan han kommer tillbaka och kan fångas. Måånga sekunder som ryker där 😉

PicMonkey Collage3
Ita, Lupo & Zicko

Jag vill tacka alla för ett trevligt läger! 🙂

PicMonkey Collage2
Ita & Zuzi

Avslutar med en film på Ammo under lägret, och vill man se ännu fler bilder tycker jag man ska gå in på Madeleines blogg där det finns ett gäng fina bilder till! 🙂

Lydnadsträning i solen!

DSC_0105red
Mitt lyckopiller ❤

I igår slängde jag iväg en förfrågan om någon ville träna med mig på brukshundsklubben och jag fick faktiskt två svar! Så sagt och gjort så åkte vi dit för att träna.
Jag var där innan alla andra då jag varit på iväg på annat innan, och då hann jag köra lite apportering och hopp i min ensamhet. Ammo är ju inte helt pålitlig lös som det är nu – så då är det skönt att köra de grejerna när man är ensam – för skulle han dra så händer det inte så mycket mer än att han springer runt liksom.

När Thea & Maria kom så tränade vi mer på greppande av apport, fotgående & kryp. Det känns på det hela taget som att jag börjar få ihop fler och fler moment även om det är en lång bit kvar till tävling. Jag satsar på att starta nästa år eller så (om jag vågar mig ut).

Vi spenderade så klart mycket av tiden på plan med att fika och snacka skit med som sig bör när man tränar med trevliga människor! Att man sen inte orkar hålla på så länge i stöten när det är 25 grader varmt gör ju sitt till med.
Även Malte & Eski var två duktiga hundar – även om jag inte hann kolla på allt de hittade på! Jag fick iaf för första gången se Malte kampa på riktigt och jag fick även testa på att kampa med Eski inför hans BPH.
Allt som allt hade jag väldigt trevligt! (och eftersom Malte inte vill träna så mkt som vi andra så hade Thea händerna fria för att fota!)

DSC_0317red
Knähund i stort format 😉

Födelsedagsträning i solen!

Idag fyller jag hela 27 år, jag undrar hur jag blev såhär gammal (jag var ju nyss 20 liksom??) och det firade jag genom att åka till brukshundsklubben tillsammans med Thea, Jonna & Frigga.
Vi körde lite agility uppblandat med ganska mycket fotgående och resten var mest att tramsa runt på plan och vi hade väldigt roligt!
Ammo var även han väldigt duktig förutom att han drog ett ärevarv på planen efter en fågel – men i övrigt var han en stjärna. Jag tror det bor en liten agility stjärna i honom, synd bara att matte inte tycker det är värt att tävla i. Det räcker med att tramsa runt i tunnlar och hinder liksom!

DSC_0316red
Frigga, hunden som enligt matte inte kan platsliggning 😉
DSC_0370red
Varför hoppa nära när man kan hoppa långt?

Thea fick leka paparazzi igen så som vanligt har jag massvis med bilder från idag, så de kommer längre ner i blogginlägget.

Vi tog en fika paus, där alla fick fika så klart, för att hämta andan och njuta av det underbara vädret! Det början minsann bli dags att investera i ett par shorts som man kan träna i, det får dock bli nästa månad – för denna månaden har jag shoppat lite för mycket 😉


Efter fikan så tränade vi lite till innan det var dags att röra sig ifrån klubben. Vi hade turen att möta hundförarna från polisen som skulle träna, och vi ångrar i efterhand att vi inte stannade för att kolla mer!
När vi kom till tågstationen så tänkte vi att hundarna kunde få busa i rastgården i väntan på tåget, men tyvärr var de så trötta att när de sprang så missförstod de varandra och stackars Frigga sprang rätt in i en sten och blev halt. Jag hoppas att hon snart är på banan igen! Vi håller tummar och tassar för det iaf!