Det går upp och ner

Det finns dagar när allting är fantastiskt med Ammo, och så finns det dagar när livet med en 8 månaders hund är pest och pina. Jag tycker alltid fruktansvärt mycket om honom men jag känner mig så otillräcklig ibland. Det känns som att jag varken lyckas uppfostra honom till en normalt fungerande hund, och som att jag aldrig lyckas ta oss vidare i träningen.
Jag vet rent rationellt att det är falskt, men ibland är det svårt att skaka av sig de tankarna. Tur att jag har en bra uppfödare att bolla med ibland, annars hade jag nog blivit tokig på riktigt.
Ammo är väl dock lyckligt ovetande om det hela, alltid något.

Han väger förövrigt hela 29kg numera, men jag tycker ändå att han är väldigt liten – antar att jag har fel på ögonmåttet. 😉
Bjuder på 2 dåliga mobilbilder från veckan med:

Äventyr på en söndag!

Igår spontan åkte jag och Erika till Frostavallen med hundarna för att gå på promenad. Vi gick en fin runda på knappt 3km. Vi passade även på att ha fikapaus precis vid sjön så att hundarna kunde passa på att bada lite. Yatzy är en riktigt badbrud, men även Ammo och Plexus tyckte det var ganska roligt att vara i vattnet. Jag tror faktiskt det var en av de få gånger jag sett Plex gå i frivilligt för att plaska lite.

DSC_0507red DSC_0511red

För att åka till frostavallen utan bil måste man ta tåget, och då måste man ju givetvis ta sig runt på Lunds centralstation. Plex är inte jätteglad i det hela, men går med på det mesta om jag säger åt honom. Amoo därimot är helt fantastiskt – han knatar glatt runt på perrongen och bryr sig inte ett dugg om folk och tåg. Vi passade även på att åka rulltrappa och jag insåg att det nog var första gången för Plexus med. Jag är så glad över att ha en hund som gör det jag ber honom om trots sina rädslor (och blir alltid så facinerad över att han trots ljud & sociala rädslor är hyffsat underlagsstark). Ammo var inte så rädd men skeptisk, och tänkte minsann inte hoppa upp på den där dumma trappan som rör sig. Efter lite övertalning (läs: Matte gick, så alternativet var att bli ensam kvar) så knatade han på och stod som ett ljus alla gånger.
Duktiga, duktiga Ammo!

DSC_0518red DSC_0541rep
På vägen hem fick vi vänta på bussen i stan och alla tre hundar tog sig en vilopaus på Clemenstorget, tämligen obekymrade över alla människor i omlopp.

Det var på det hela en fantastisk dag, men vi var alla ganska trötta när vi kom hem.

DSC_0580red DSC_0566red

Propelleröron och när träningen inte går som man tänkt sig.

Man har aldrig tråkigt när man har en valp hemma. Antingen jagar man den vilda valpen genom lägenheten och försöker få stopp på nästa vilda bus eller så funderar man på var valpen tagit vägen den här gången (eftersom det plötsligt är oroväckande tyst). Vissa stunder håller man på att bli gråhårig och andra stunder är det helt fantastiskt. Det senaste är det vanligaste tillståndet tror jag, eller så glömmer man bara snabbt bort det jobbiga.

Ammo’s öron är förnärvarande tejpade, något som jag alltid sagt att jag inte skulle ge mig på. Men vad gör man när öronen börjat stå åt alla håll och kanter? Han är förvisso bedårande söt med sina propelleröron men jag misstänker att jag inte kommer tycka det är lika gulligt när han är vuxen så vi gör ett försök med att stävja kaoset.

Idag hade jag stora planer på att träna med båda hundarna ute, men som vanligt när jag har planer så gick det åt skogen. Den ena var vildare än den andra, och ingen var på riktigt träningshumör verkade det som. Något gjorde jag i alla fall rätt, för båda hundarna har varit lugna i flera timmar. Imorgon blir det nog ett första spår till lillen tror jag – om mina planer går bättre än idag.

Plexus mår betydligt bättre nu, ryggen verkar vara som den ska och tassen läker sakta men säkert. Ute menar iaf Plex på att det inte något fel alls på hans tass – inne kommer han då och då på att den gör nog lite ont ändå. Jag är glad att han mår bättre, men gladast förutom Plex själv är nog Ammo som äntligen har en lekkamrat hemma igen.

11222538_10152836630096707_66280890735312457_n

Hur vild kan en valp vara?

Svaret är: Galet vild! Särskilt på fm när man har laddat batterierna hela natten. Då ska allt utom ens egna leksaker lekas med, man ska in under soffan och bara allmänt springa runt.
Jag har en misstanke om att jag kommer bli gråhårig innan Ammo blivit stor, men det kan det nog vara värt.
Stackars Plex försöker hänga med i tempot så gott det går, men ibland kommer han bort till mig i istället och ser uppgiven ut. Det är tur att vi kan dela på projektet att bränna Ammo’s energi 😉

Ammo fick följa med på sin första hästtävling i lördags, när Gul gick student VM. Det var ganska trist tyckte han, även om det var roligt att få röja i boxen och hälsa på en massa snälla människor som ville leka med en. Han blev även vaktad av några främlingar, vilket tydligen var helt okej det med. Det var en trött valp som kom hem efter 6 timmar på tävling!

Växer så det knakar

När man konstant umgås med sin valp så reagerar man inte på hur han växer. Jag tänker hela tiden att han är lika liten som när jag hämtade hem honom men faktum är att det har hänt en hel del. Han är inte längre så liten och knubbig utan snarare långbent och en smula kalvig.Det snubblas fortfarande en hel del, men lite bättre styrning på kroppen har det nog blivit. Det är dock fortfarande lite svårt för honom att komma upp i sängen/soffan men jag räknar med att det kommer när som helst.
Vi tränar annars lite på sitt/ligg och jag försöker lära in lite fotgående men det är så svårt när han är så liten 😉 Han är dock både snabblärd och arbetsvillig, vilket är helt fantastiskt!

20150620_085321

Att leva med valp!

Att leva med hundvalp är inte som att leva med en vuxen hund, det är ett som är säkert. På vissa sätt är det så mycket enklare. Än så länge behöver jag inte fundera på om Ammo kommer sticka om jag har honom lös, jag bara VET att han kommer hänga efter mig. Det finns dock nackdelar, som när han är sur/ledsen och håller låda – Plex vet liksom att blir man åtsagd att gå och lägga sig så ska man vara tyst, men sådant har Ammo ännu inte förstått. Det kommer säkert bli bättre med tiden, men vissa problem var man faktiskt inte helt beredd på 🙂

Det ska bli spännande att se hur han kommer att utveckla sig, men än så länge är han en social och orädd liten skit som tar det mesta med en klackspark. I alla fall om det är något han tycker är roligt..

DSC_0287red