Hejdå 2016 – Hej 2017!

Nu har ännu ett år rullat förbi, jag tycker det går så sjukt snabbt numera. Ammo klarade av nyår lika bra som förra året, inte för att jag är förvånad men ändå!
I år firade dock jag och Ammo på olika orter, och det var första gången på ett par år som jag kunde dansa in det nya året. Förut så vågade jag inte lämna bort Plex med tanke på den ångest som nyår innebar för honom och förra året var det Ammos första nyår – och då ville jag givetvis inte lämna bort honom. (Eller jo, lite ville jag det – eftersom jag var rädd att jag skulle skapa en rädsla hos honom efter paniken med Plex.) I år fick Ammo fira med J och hennes dotter M. De två är riktiga partners in crime, och vi längtar tills det blir snö så Ammo kan få dra M i pulka 😀

Vi har lite mål inför 2017:

  • Ev. Röntga om Ammo.
  • Kolla på möjligheten att göra MT
  • satsa på skyddet
  • komma ut och tävla

Jag hoppas vi ska få ordning på allt det under året, men känner jag mig själv rätt så är risken att vi inte gör det.

nyar

Snö är livet

Ammo och jag njuter av all snö som kommit, och som dessutom legat kvar ett bra tag nu. Vi försöker vara där det är som mest snö, och vi hoppar och skuttar & kastar boll för att vad vi är värda, för här nere vet man aldrig hur länge den ligger kvar.
Igår var vi ute på promenad i 3 timmar, jag var rätt mör i benen efteråt men Ammo var lika pigg som vanligt. Hur han orkar förstår jag inte men det bådar ju gott för den dagen han faktiskt måste arbeta länge.
Det är långlinedags nu dock, för Ammo förträngde helt inkallningen igår och skulle minsann inte komma till mig alls. Fick till slut lura in honom med en boll för att få tag på honom, ironiskt nog hade jag kallat in honom på ett gäng kaniner en liten stund innan – utan några problem. Jag var dock oerhört tacksam när det 2 sekunder efter att jag lurat in honom plötsligt kom en joggare – som slapp få en vild dobermann efter sig. ”Fin hund” sa hon, och det tog mig en helt minut innan jag kopplade att det var någon jag faktiskt kände, och då hade hon försvunnit lång väg & Ammo tyckte att jag var en trist matte igen. Ibland är varken jag eller Ammo särskilt snabbtänkta tydligen.

Jag ska snart ta tag i både mig och Ammo, så ska vi köra lite inomhus träning eftersom det är kallt att så på appelplan, innan jag ska lämna av honom hos nattvakt och jag ska gå till jobbet. Fullt ös som vanligt helt enkelt 😉

 

DSC_0139redDSC_0153redDSC_0186red

Bus med Tant Yatzy i snön.

Idag har vi träffat Erika & Yatzy för att leka en liten stund i fårhagen. Yatzy älskar snö och både bjöd upp till frivilligt vilt bus och grävde ett ordentligt hål i jakt på något (sork kanske?)
Själv har jag arbetat natt och hoppas att jag ska kunna sova ett par timmar nu på em nu när Ammo är lite rastad. Herrn verkar mycket nöjd i alla fall.

Här kommer en liten bildbomb på snöbuset: (Bara klicka om ni vill se bilderna i större format:)

Ett besök på brukshundsklubben

Idag träffade vi Jonna & Frigga plus Ida & Försvarsmaktens Kava.Vi träffaddes på brukshundsklubben, jag blev supersen dit pga att det kommit snö i Skåne = då går inte stadsbussarna som de ska. Nu gjorde det ingenting för att Jonna & Ida gick århundrades extra runda från Gunnesbo station till klubben.


Ammo var duktig idag, men de två tikarna var en stor lockelse – särskilt eftersom att han & Frigga fått leka flera gånger förut. De fick därför avsluta med lite bus. (Då är det inte helt enkelt att se vem som är vem när det går i full fart.)

När vi frös för mycket gick vi bort till Satchmos och handlade lite innan det var dags att åka hem. Ammo åt nästan ett kilo mat när han kom hem, och sedan somnade han 😉
Det borde räknas som nöjd och glad hund tycker jag ^^

Minusgrader & Sol!

Äntligen är det lite vinter här, det har frusit på och det enda som saknas nu är snö!
Idag skiner solen och det firade vi med en promenad i stadsparken tillsammans med Thea & Malte. Vi gick igenom hela parken och vi passade även på att kolla in ankorna i den numera frusna dammen.

DSC_0854redDSC_0859red
Ammo har en grej för sig, att om man går för långsamt och det händer för lite på promenaden så måste man skutta runt och skälla. Om det bara händer då och då, så är det nästan lite gulligt – men när det skälls konstant då tröttnar man ganska fort. Huruvida detta är ett okej beteende eller inte, är en pågående diskussion mellan mig och Ammo, än så länge har ingen av oss vunnit..
Tack och lov verkade varken Malte eller hans matte vara särskilt bekymrade om det hela, trots att den förstnämnde har endel tråkiga upplevelser i bagaget (särskilt när det gäller stora black&tan färgade hundar).

DSC_0856red DSC_0864red
DSC_0867redDSC_0862red