Badat i havet!

Lina & Alice

Idag tog Ammo och jag tåget till Ystad för att njuta av det fina vädret tillsammans med våra bästa äventyrskompisar Lina & Alice. Vi åkte först på en liten shoppingrunda till Arken Zoo och Pommys, innan vi köpte lunch på McDonalds som vi sedan åt vid stranden.

Glad Ammo i havet

Det var faktiskt skönt i vattnet idag, och Ammo är en riktig badidiot. Han springer hit och dit, laddar för att hoppa i de största vågorna och verkar verkligen njuta av vattnet! Superkul för mig som gillar att bada och en stor kontrast mot Plexus som tyckte det var pest och pina att bli blöt om fötterna.
Vi har inte testat att simma tillsammans än, men så fort jag har köpt en flytväst ska jag tvinga ut honom på djupare vatten!

Idag är det även ett år sedan jag hämtade hem Ammo från Camilla i Linköping, och det har varit ett helt fantastiskt år. Han gör mig till och från gråhårig – men jag har aldrig ångrat att jag skaffade honom och jag ser fram emot många år till med min finaste kompis! Att vi firar årsdag idag var naturligtvis en av anledningarna till varför jag tvingade iväg Lina och Alice på shoppingrundan, man måste ju få godis en dag som denna.
Det var allt som allt en fantastisk dag!

(Vill man se mer av fina Alice ( & Lina) så tycker jag man ska kolla in deras instagram @rallyalice_ !

Träning & besök i Snogeholm

Den 13 Maj var jag och några vänner från ett forum ute och tränade på brukshundsklubben tillsammans. Vi är en blandad skara, men vi har väldigt roligt ihop. Ammo var väldigt fin och vi gjorde det snyggaste fotgåendet hittils, nu ska jag bara lära mig att svänga med istället för att bara gå rakt fram. Jag fick Lina att filma lite fotgående & kryp i slutet, men då hade vi varit där i 2h i värmen så av den anledningen ser det periodvis lite oengagerat ut. Jag måste verkligen börja utmana mig själv och Ammo mer i träningen. Mitt största problem är att jag lätt fastnar på en punkt och trampar kvar på samma ställe.

I Tisdags åkte jag till Lina i Snogeholm för att gå en härlig tur i skogen. Det är något med Snogeholm som får Ammo att fullständigt checka ut – han blir helt okontaktbar och ska bara springa som en idiot och jag förstår inte vad det är. Nåja, inne i skogen släppte det mesta och vi hade väldigt trevligt. Jag hade så klart kameran med mig så vi kunde ta lite fina bilder!

Ammo har ju fått ett nytt hansband från VLD Sweden som vi var tvunga att modella lite 😉 Jag har även köpt en ny hurtta väst med Cape Secure loggan tryckt i guldtext, som syns lite på filmen från träningen.

Vi la även spår till hundarna, men Ammo var tyvärr lite ofokuserad – Alice var därimot superduktig!

Ammo i sitt nya halsband

Nya västen, med lite reklam för min uppf!

Lite spänning i vardagen!

Lina trillade av Ammos långlina (när den fortfarande var hel..) 😉

I morse åkte jag och Lina till Skrylle för att gå en härlig tur i skogen. Det var verkligen superskönt, solen sken och det blåste för en gångsskull nästan ingenting (i alla fall med skånska mått mätt).
Vi gick i lite nya områden (iaf för Lina,Alice och Ammo – själv är man ju praktiskt taget uppvuxen i Skrylle) och gick både på grusvägarna och inne i skogen. Hittade perfekta spårmarker förövrigt, synd bara att mountianbike banan går precis där med. Vi passade även på att fota hundarna lite i skogen, och lyckades få ett par riktigt fina bilder!

Alice & Ammo i Skrylleskogen.

Efter runt snurrandet i skogen, så gick vi tillbaka mot bilen men planerade först en liten fikapaus. Ammo hade fram tills detta skött sig superb, lyssnade bra även om han som vanligt var taggad framåt. När vi kom fram till ett bord så fick Ammo syn på något, och när vi satt oss ner så tog han fart efter det han fått syn på. Pang sa det bara, och så hade långlinan smällt av. Iväg for Ammo och kvar var vi andra 3.
Vis av erfarenhet efter Plexus har jag lärt mig en sak – det är inte värt att försöka springa efter, ännu mindre när det i skogen, jag är liksom varken vig eller snabb. Ropade lite och försökte spana vart han tagit vägen, för han drog för första gången utom synhåll. Gick lite åt det hållet han sprungit åt, mest för att försöka kolla om han ställt till med något – det är trots allt ett naturområde där MÅNGA motionerar och jag vill verkligen inte att han hittar på något mot någon. Det är ju en av anledningarna till att jag har haft långlina på.
Lika snabbt som han var borta så dök Ammo upp igen, kollade läget och drog iväg på äventyr igen. Här började jag muttra många fula ord för mig själv medans jag försökte lista ut VAD han drog på. Han har liksom inte varit opålitlig på det här sättet innan.. Det händer ju att han inte vill komma på inkallning men inte att han drar på det här sättet utan synlig retning..
Ammo verkade sen tröttna på att springa runt ensam, så när jag såg att han vände tillbaka mot Lina & Alice så gömde jag mig vid ett träd. Ammo funderade en kort stund på om han skulle gå till Lina och få fika men valde till slut att hitta mig istället och lät sig snällt bli infångad – som om inget hade hänt.
Vad han drog på lär jag ju aldrig få veta tyvärr men jag önskar han kunde berätta (och att jag kunde få berätta för honom vad jag tyckte om det hela).
Nåja, slutet gott – allting gott?

IDAG ÄR DET AMMO’S FÖDELSEDAG!

HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA!

Ammo fyller alltså 1 idag, vilket är helt fantastiskt! Frågan är ju bara var all tid har tagit vägen? Det känns som det var nyss jag följde Karin & Camilla på fb för uppdateringar om valpningen. Allt för att vara säker på att det skulle bli en liten svart hane till mig, och det blev det ju som tur var!
Jag kan typ inte förstå att min 30kg klump har varit så himla liten:

Foto: Camilla Dahlgren (Kennel Cape Secure)

Foto: Camilla Dahlgren (Kennel Cape Secure)

Vi har firat födelsedagen med att åka till brukshundsklubben tillsammans med Lina & Alice.
Ammo var först väldigt vild, men det gick över efter att han fått göra sig av med lite överskottsenergi och vissa saker gick bättre än på länge. Superkul! Soligt hade vi det med!

Jag måste även tillägga att jag är så himla imponerad över skillnaderna i Alice, som plötsligt bara tar för sig på plan och verkligen vill jobba med sin matte Lina. Verkligen häftigt att se! Är dessutom första gången jag har sett henne kampa med något tror jag.
Här kommer en liten bildbomb från dagens träning, eftersom man fyller ju bara år 1 gång om året! (Klicka på bilden om du vill se den i större format!)

 

Vi avslutade träningen med att försöka köra dubbel fotgående, vilket har funkat inomhus – men idag tyckte Alice att jag hade för tråkigt godis 😉 Nåja, man kan ju inte lyckas var gång!

Ammo har så klart fått lite presenter med, några av dem fick han själv välja ut inne på Satchmos!

Heden & Hundshopping

Idag var vi på Revingehed igen, för att visa en annan Lina Revingehed. Vi skulle egentligen ha setts i lördags men då väderleksrapporten sa pissregn hela förmiddagen valde vi att ändra oss och flytta fram det en dag. Tur var väl det, för det regnade verkligen när de sa det skulle göra det och idag sken solen till & från.

Lina nr 2, har en schnauzer vid namn Tage. Tage är lika gammal som Ammo i princip, men där någonstans är det nog slut på likheterna. Tage är en mer försiktig liten herre, som verkar tänka efter före och inte kastar sig in i saker helt huvudlöst. Lugn och hanterbar helt enkelt, allt som Ammo i perioder inte är alltså 😉

Vi hade en trevlig promenad, men stackars Tage blev helkroppstacklad ett par gången av Ammo – så han tyckte inte alls Ammo var en rolig typ. Fullt förståeligt faktiskt, Ammo han förstod inte alls att Tage inte alls ville leka på det sättet och försökte då och då bjuda upp på samma typ av lek.
Jag är dock lite nöjd med att Ammo faktiskt lyssnade på tillsägelser och för det mesta lät Tage vara. Ibland kunde han inte låta bli dock..
Nåja, både jag och Lina tror att de kan bli vänner bara Tage förstår att Ammo inte menar något illa med hur han leker, och att Ammo lär sig att hejda sig lite.

Lina och Alice då? Ja, det var lika trevligt som vanligt och Alice lekte lite med båda pojkarna!

När vi var klara på heden så åkte Lina (nr 1) och jag till Biltema och shoppade lite. För min del blev det en fejkbiabädd, en leksak och en fäll till Linas bil som Ammo kan få ligga på när vi åker med henne.
Än så länge är inte Ammo särskilt imponerad över sin nya bädd men det kommer kanske..

 

Ibland är det skit men inte alltid!

Ammo har helt plötsligt, från en vecka till en annan, eskalerat i sin seperationsångest vilket gör att jag just nu har lite problem med att jobba. Han fungerar prima hemma hos J, men hos andra är han tydligen otröstligt.
Det är ganska stressande, eftersom jag inte direkt har råd att ta ledigt på obestämd framtid för att reda ut det och om jag bara får jobba ikapp mig lite så att jag kan ta det förbannade körkortet så borde allt lösa sig iom att jag kan hitta riktigt nattdagis då. Det blir nog en ond cirkel för Ammo, för han blir ledsen och låter -> folk försöker trösta honom alt få tyst på honom -> Han får uppmärksamhet och lite bekräftelse på att det är rätt hemskt att inte vara med matte = Han sjunger sin klagosång ännu högre och stressar upp sig ännu mer och så spinner det på så.
Nåja, jag har börjat utforma en plan nu. 1. Aktivera honom ordentligt 4-5dagar i veckan så han verkligen få jobba med hjärnan. 2. Mer regler och ramar 3. Bli tuffare hemma med att man minsann inte får trampa efter matte överallt, utan ibland får man vara i rummet brevid.
Jag tror det kommer lösa  sig, men det känns lite tufft just nu.

Mutade Ammo med kalkonvinge igår för att få lite lugn & ro 😉

Nåja, inte bara tråkiga saker händer här! I fm åkte jag med Lina & Alice till Revingehed för att gå en skön promenad i all snö och sedan la jag även ett spår. Det var inte långt, och fick inte ligga så länge iom att vi frös MEN vi gjorde det i alla fall. Ammo spårade finfint, särskilt med tanke på hur få gånger vi gjort det och han valde frivilligt bort kaninspåren. Nöjd matte alltså!
Promenaden var med väldigt mysig, Ammo fick igång Alice på bus, och de sprang stora rundor på heden. Skönt att verkligen kunna sträcka ut tror jag!
Vi trodde vi gick vilse med typ, men det var mest vi som var virriga. 😉

Nu ska jag vila min trötta rygg tror jag, och sedan ska jag köra lite lydnad med Ammo för att verkligen låta honom jobba idag. Jag hade egentligen tänkt åka och hjälpa en bekant leta efter sin tik som är på rymmen, men om jag ska kunna arbeta imorgon får jag stå över – jag har trots allt varit sjukskriven 2 dagar.

 

Snart nytt år

Tiden går verkligen fort, snart är det nytt år och snart fyller Ammo 9månader.
Sen sist har vi inte varit iväg och tränat, men vi har så klart kört endel träning på hemmaplan med varierat resultat 😉 Till och från går det riktigt bra, och Ammo gör ett par riktigt snygga ingångar till fotgåendet ibland – utan att han vet om det tror jag.

Vi firade jul hos mina föräldrar och det gick riktigt bra måste jag säga. Ammo far ju förvisso fram som en orkan, men han lyckades även ta det lugnt och jag avstyrde dessutom alla former av tjuveriförsök (inte för att det fick honom att ge upp, men ändå). Min bror har dessutom Downs och ”beter” sig inte som ”alla andra” men det var inte ett bekymmer enligt Ammo och de två var partners in crime under delar av julafton. Väldigt roligt att se eftersom min bror och Plexus var rädda för varandra.

Vi passade även på att gå en sväng i fina Dalby Söderskog (eller Dalby Hage som det heter för mig 😉 ). Kul sa Ammo, som släpade mig kors och tvärs över leriga stigar.

Nu i mellandagarna har vi även träffat Lina & miniaussiemixen Alice.Vi gick en lång sväng i skogarna kring Skrylle. Jag tror vi var ute i närmare 2 timmar och Ammo var väldigt nöjd och avkopplad när vi kom hem.  Det är skönt att vara ute i naturen helt enkelt. Vi var lite oroliga för att ha gått vilse ibland men det hade vi som tur inte 😛
Tyvärr blev det inga foton denna gången, men ska försöka åtgärda detta nästa gång!

Igår när vi var på rastningsrunda smällde det ordentligt, för första gången i år. Det är verkligen skillnad att leva med Ammo jämfört med Plex. Den av oss som reagerade mest igår var jag, Ammo tittade inte ens upp trots att det smällde – ena gången bara 15m ifrån oss. Det är SÅ SKÖNT att inte behöva vara beredd på en panikslagen hund hela tiden, och hur mycket jag än saknar Plex – så är det befriande att inte behöva bära på den stressen hela tiden. Att inte behöva planera promenaderna så mycket..

Avslutar med en bild på tomten Ammo: